Jag skulle aldrig kunna bli upprörd för att en kändis dör. Jag förstår att det känns mer äkta och att man “känner” personen bättre än vilken cancer-patient som helst men jag känner mer sympati för de familjer som verkligen kämpar med en döende person i släkten (även om jag inte kan känna sympati för alla de heller, man skulle gå under) än random kändis som knarkat ihjäl sig.
Därmed inte sagt att det inte är tråkigt. Whitney Houston hade nog den vackraste rösten i hela världen när hon var på topp och det är tur att hennes fina klassiker finns kvar att njuta av. I Will Always Love You har jag nog mimat till fler gånger än vilken Spice Girls-låt som helst, och då är jag ändå uppvuxen på 90-talet.